Johnny Lonn Story

Allra först vill vi tacka Magiska Bröderna för att ni för sjätte året i rad vill hedra minnet av min man, pappa till John och Louise, med den här dagen.

Tidiga år

För att ta det från början växte Björn upp i Bromma med föräldrar och en lillasyster. Om man ska använda uttrycket "äpplet faller inte långt från trädet", så hade Björn en pappa som var en legendarisk flygkapten i Linjeflyg, Bengt Löqen Lönnqvist, känd för sina tokiga upptåg och sin humor! Ja, han var helt galen, men på ett roligt vis.

Första mötet

Vi träffades på dansrestaurangen Alladin den 22 december 1974, om några veckor för 50 år sedan. Det var jag som bjöd upp! Han var en underbar dansör. Jag fick snart

reda på att han även tävlings dansat, ni vet, så där i frack och med nummerlapp på ryggen! Jag har tänkt mycket på det genom åren när jag sett honom uppträda – hur han glider fram på scen, steppar och har sig. Hans rörelsemönster var så smidiga, om man kan säga så. Det där hade nog med alla danslektioner att göra! Kanske något att tänka på för er som står på scen: ta danslektioner!

En artistens liv

Redan då fick jag vänja mig vid hur det var att vara tillsammans med en artist som gick till jobbet i princip när jag skulle gå och lägga mig. Hans karriär hade ju startat så smått redan 1964 när han ställde upp i Folkparkernas tävling "Nya ansikten på Skansen", tydligen i samma tävling som Anni-Frid Lyngstad från ABBA!

Vägen till trolleri

Innan dess hade han, som alla barn, fått en trollerilåda i present av föräldrarna. Men han var inte så intresserad; det var buktaleri han tyckte var kul och gick till Swings hobbyaffär på Sveavägen för att köpa en docka. Där träffade han trollkarlen Bengt Bergöö. Han blev salig över Bergöös eleganta trollerikonster och kände direkt att trolleri nog var hans grej ändå. Det ledde så småningom till Baden Baden och FISM 1970. Det blev den internationella debuten!

Internationell framgång

En tysk agent skaffade ett engagemang på en nattklubb i Zürich. I samma veva skaffade han sitt artistnamn Johnny Lonn. Björn Lönnqvist var inte så smidigt och inte så användbart i utlandet!

När vi träffades hade han engagemang på nattklubben Chat Noir i Stockholm, tillsammans med lättklädda damer! Det var en sådan natt han ringde hem och frågade

om det var okej att han tog med några killar hem på en whisky! Bland annat legendaren Dai Vernon, även kallad "The Professor". Så där satt de och visade korttrick för varandra hela natten! Björn hade "The Dai Vernon Book of Magic" hemma och han blev väldigt stolt när han läste vad Dai skrivit till honom i boken: "To a superlative artist, extremely amusing performer, with admiration, sincerely Dai Vernon".

Bröllop och resor

Vi gifte oss 1978 och åkte på bröllopsresa till New York. Där var han inbjuden till ett kongresscenter norr om New York. Tannens, den kända trolleributiken, hade ett speciellt jubileum där. Första gången i USA inför en storpublik på 3 000 personer, ganska omtumlande! Björn gjorde succé och fick inbjudan till Magic Castle!

Vi åkte vidare till LA och träffade underbara Bill Larsen och hans fru, min vän Iréne! De var ägarna till The Castle. Bills bror Milt drev The Variety Arts Theater downtown Los Angeles. Han bokade Björn för några veckor till året därpå. Jag tog tjänstledigt från jobbet och följde med!

Internationella möten

De andra artisterna var bland annat Vito Lupo, Ken Noyle & Yoko och Mark James, som enbart trollade med cigaretter! Helt otänkbart idag skulle jag tro! Jag är medveten om att jag nämner namn här som många av er aldrig har hört talas om. Men betänk att detta var 1979, då var de alla välkända!

Högst upp i huset där teatern låg fanns en bar dit alla gick, och inte bara de som var med i showen. Där träffade jag nog Max Maven, Mike Caveney och Tina Lenert första gången. Tina är en av de första kvinnliga artisterna inom magin, och hon tillhör fortfarande världseliten!

Livet bakom scenen

På söndagarna var det ingen show, då träffades man för brunch på Magic Castle

istället. De hade en speciellt upptryckt meny då, som en nyhetstidning, som låg på varje bord. Rätt kul att läsa att "Johnny Lonn was in town" och gick att se på Milts teater! The Monte Carlo Show var en TV-show som hade John Waynes son som konferencier. Bokaren av jobbet sa till Björn att om din fru är med i numret på något sätt, betalar vi för henne också. Det var ju svårt att motstå, så vi tänkte till! Jag skaffade en liten transistorradio med antenn och bestämde att jag skulle sitta bakom scenen. När grammofonen går i golvet skulle jag trycka frenetiskt på alla knappar för att ge sken av att jag styrde själva smällen! Otroligt pinsamt tyckte jag, speciellt eftersom sångerskan Cher stod bakom ryggen, väntade på sin entré och undrade vad i fridens namn jag höll på med! Programmet visades också i svensk TV, dock utan att jag var med i bild, som tur var!
Resor med Doug Henning

1980 hörde Doug Henning av sig. Han behövde en förakt till sin turné i mellanvästern. Det var ju stort, Doug Henning hade en egen TV-show i USA, och den hade också visats i svensk TV. Det var till att ta tjänstledigt igen. Städerna vi besökte var St. Louis, Milwaukee och Indianapolis, en vecka i varje stad.

I St. Louis kommer jag ihåg att svensken, trollkarlen Tim Star, dök upp bakom scenen för han bodde i stan! Det var ju jättekul! Doug hade en jättestor show med rekvisita i en långtradare, dansare, egen kock och en egen tiger! Det var lite kul att titta ut från hotellrummet och se tigerskötaren valla tigern runt poolen! Doug var otroligt trevlig och inkluderande trots att han var The Big Star. Han bjöd ofta in till fest om någon i gänget fyllde år, till exempel!

Jag åkte hem efter tre veckor men de fortsatte till en teater i San Francisco någon vecka till. Doug sålde så småningom hela sin akt och flyttade till Indien. Tyvärr dog han i cancer år 2000. Han uppträdde ju

med stora trolleriproduktioner, liksom även Siegfried & Roy. Björn träffade dem många gånger i Las Vegas och han tyckte de var jättetrevliga. Fast stora trollerilådor och den typen av nummer lockade aldrig honom. Han ville heller aldrig jobba med djur i sina shower, till exempel duvor som var populärt! Han tyckte det var för komplicerat att resa med! Han gillade det mindre formatet, och nu citerar jag honom: "Dessutom, en riktig gentleman skulle aldrig komma på tanken att såga en dam itu!"

Livet i Paris och Atlantic City

I augusti 1980 fick Björn engagemang på Olympia i Paris. Där var även Vito Lupo bokad och hans fru Anne-Marie. Vi hade många trevliga dagar i Paris. Den stora trolleervärlden märkte jag inte är så stor. Spelar ingen roll hur många år som har förflutit, alla är som en familj när man ses igen!

Vi hade tagit bilen, en liten vit Opel Kadett, till Paris för att efteråt åka till Tignes i franska alperna för att åka skidor. Där började jag misstänka att jag nog var gravid, det goda vinet på kvällarna smakade inte så gott, så vi åkte snabbt hem igen för att konstatera att så var fallet!

Men i december var det dags att packa väskorna igen och åka till Atlantic City, Bally's Park Place Casino! Stor show med orkester och dansare även här! Vi var inkvarterade på hotell i två månader. Ken Noyle och hans fru Yoko, som vi träffat på Milts teater, var trolleriakten som Björn ersatte i showen. Yoko erbjöd mig sin symaskin och strykbräda, vilket jag tyckte var toppen. I många år sydde jag mina kläder, så det var perfekt att ha något att göra på dagarna; jag behövde nya kläder när magen växte!

Familjeliv och arbete

Återigen märkte jag att man blir som en liten familj bakom scen i sådana här stora produktioner med artister från kanske hela världen. Alla håller ihop på något sätt. De

var så gulliga och omhändertagande mot mig, eftersom jag var gravid. Vi var ju där över jul och nyår så det var extra speciellt!

I april 1981 föddes vårt första barn, John. Han var inte många veckor gammal innan vi packade bilen full, den lilla vita Opeln, och styrde mot Monaco. Loews Casino hade engagerat Björn via den amerikanska agenten. Hon hittade en fantastisk lägenhet i Menton på franska sidan med Medelhavet tvärs över gatan. Där bodde vi i tre månader. Efter Monaco blev det en månad i Paris där Björn jobbade på Crazy Horse, den anrika nattklubben med halvnakna galanta damer. Och det var ju han van vid sedan Chat Noir! Baletten var barfota ända upp till hakan, som någon sa! Där jobbade även Finn Jon och den fantastiska George Carl, en otrolig komiker som arbetade med sin kropp, som en pantomimakt.

Lägenheten som agenten ordnat hade ett fantastiskt läge nära Triumfbågen, men var omodern och utan kylskåp! Så lagom kul med en baby i bagaget! Där fick man improvisera!

John var två år gammal och jag var fortfarande mammaledig när Björn fick engagemang på en nattklubb i Zürich. Där var vi i några månader. Agenten hade fixat boende på ett lägenhetshotell med delat kök, vilket var praktiskt när vi reste med John. Så småningom gick det upp för oss att vi nog var inkvarterade på en bordell! Men det var bara att gilla läget!

Familjens tillökning och återvändande

1985 föddes Louise och Björn kände att han mer och mer ville arbeta hemma i Sverige. Han jobbade både med Hagges Revy och på Intiman. Alla möjliga tv-program och tv-soffor, "Loffe på Cirkus", "Fint som snus" med Bert-Åke Varg, som för övrigt blev en kär vän. Men det rullade även på med inbjudningar till trollerikongresser och annat över hela världen, många gånger till Japan, även till Kina och Sydkorea. Vid sådana tillfällen

var han borta kanske bara en vecka i taget,
då stannade jag hemma med barnen! Nu
när vi hade två barn var det inte lika lätt att
resa med till olika engagemang utomlands.
Vänskap med Lance Burton
Lance Burton och Björn träffades mycket
genom åren och blev goda vänner. Vid ett
tillfälle var han i Las Vegas och såg Lance
show. Han satte sig tillrätta, ville ha det
bekvämt så han tog av skorna och knäppte
upp byxorna! Det skulle han inte ha gjort!
Plötsligt presenterade Lance honom från
scenen som sin gode vän Johnny Lonn
from Sweden. Strålkastaren letade upp
Björn, det var bara att ta tag i byxorna, resa
sig upp och bocka! Men det var en
händelse helt i hans smak!
Mångsidiga talanger
Han hade många strängar på sin lyra. Han
var utbildad fotograf och fotade bland
annat trolleritricksbilder för Svensk
Magisk Cirkel's bok "Trolleri som hobby"
som Åke Hallbergs förlag gav ut. Även när
han och Crillo skrev "Den magiska
kocken" 2011 var det hans foto i boken,
när det var just trickbilder. Fotokunskapen
hade han stor nytta av även i sitt arbete
som porträttkonstnär. Måleriet tog upp allt
mer av hans tid från 90-talets början, mest i
olja men även akvareller. Han gjorde en
serie akvareller med cirkustema och fick
Prins Rainier av Monaco tillstånd att ställa
ut vid Cirkusfestivalen där. Det var väldigt
speciellt, tavlorna hängde i restaurangtältet
och prinsen med sin familj var där nästan
varje kväll. Själv är jag mest stolt över att
ha fått skaka hand med Ringo Starr från
The Beatles!
Porträttkonst och utställningar
Björn var en otroligt skicklig
porträttkonstnär.
Det vet ju ni i familjenBoghammar, eller hur?
Evys svärfar Tage hänger ju sitt porträtt på
ert varv, och Tage
är ju Magiska brödernas nya ordförande,
Wilhelm Boghammars farfar. Björn finns
även representerad på Tidö slott då han
målat av ägarna Carl-David och Catharina

vingar på en lagom stor scen och ute bland
restauranggästerna. Otroligt tråkigt när de
stängde igen!
Vänskap och Resor
Mitt liv med Björn innebar även kontakten
och vänskapen med alla er – hela Magi
Sverige i form av Magiska Bröderna och
Svensk Magisk Cirkel. Alla underbara
resor till Magisk Weekend, först i
Helsingborg och sedan i Lund. Den
kongressen är ju så saknad!
Senare år och respekterad karriär
De sista åren av sin karriär var han ofta
anlitad som domare på olika
trollerikongresser, främst inom FISM. Jag
var väldigt stolt över honom när jag förstod
hur respekterad han var ute i världen.
Livets avslutning
Jag levde ett väldigt lyckligt liv med Björn
och jag är så tacksam att vi möttes den där
kvällen för 50 år sedan. Allt vad jag fått
vara med om under hela mitt vuxna liv
med honom. Han var en stor romantiker, vi
firade allt som gick att fira, med
champagne. Ett av hans bättre uttryck var
ju: "Livet är inte bara en dans på rosor, det
kan vara mycket champagne också!"
Vi fick två underbara barn, John och
Louise, och jag är så tacksam att även om
han gick bort alldeles för tidigt, bara 68 år,
fick han ändå uppleva dem som vuxna och
han fick träffa deras livspartners, och han
visste att han skulle bli farfar!Hans sista uppträdande
Hans sista uppträdande blev den 25 mars
2013 på Svenska Handelskammaren i
Stockholm. Och som han alltid sa: "När
jag slutar trolla då är jag död."

Tack för att ni har lyssnat.

Irené Lönnqvist